Saipan

Så bar det den 17 februari 2011 då äntligen av till de öar i Stilla havet som jag så länge velat komma till. Jag reste med Peter W som jag genom åren rest väldigt mycket med. Första stoppet blev Saipan. Vi reste dit via Köpenhamn, Bangkok och Incheon (Sydkorea). Det var en lång flygresa som tog halvannat dygn. När vi kommit till Saipan, som tillhör USA, och stod i kön bland alla asiater sade personalen till oss vid två tillfällen att vi stod i fel kö - de trodde naturligtvis att vi var amerikaner, för det är inte många européer som flyger dit. I passkontrollen kollade jag om mitt livstidsvisum till USA fortfarande var giltigt, men det var det inte. Det var nya regler efter 11 september.






Vi blev mötta på flygplatsen och körda till hotellet, som ligger vid havet. Jag hade balkong ut mot Stilla havet. Vilken utsikt, fantastiskt!





Första kvällen var vi på Hard Rock Café. Det har blivit en tradition att äta på HRC där det finns. Jag har dessutom börjat samla glas från HRC runt om i världen. På HRC hade de dessutom gratis Wi-Fi sa jag kunde surfa litet på Internet. Annars sa fungerade mitt Tele2-abonnemang på ön, vilket det inte gjorde för PW som har Telia. Ovanligt, det brukar vara tvärtom.









Följande dag var vi till American memorial. Det framgår av namnet vad det är. Amerikanska marinkåren stormade iland på Saipan den 15 juni 1944, alltsa bara några dagar efter D-dagen i Europa. Vi hittade en intakt japansk bunker, som fotograferades.













Pa Saipan var det torrperiod när vi var där. Trots det kom det litet regn en kväll. Luftfuktigheten ökade då vilket fick värmen att kännas kvalmigare. Men jag ska inte klaga, i Stockholm - 18, på Saipan + 29.












Sista dagen hyrde vi en Toyota Corolla och körde runt pa ön. Mest tittade vi på historiska platser kopplade till WW2, bl.a. en japansk stridsvagn, landstigningsstränderna och de klippor som japanerna hoppade utför för att inte bli tillfångatagna. På landstigningsstränderna fanns det fortfarande amerikanska stridsvagnar som kört fast ute i vattnet. Ett par stod så man såg kanontornen ovanför vattenytan. Något vi reagerade inför var det dåliga skick som de amerikanska krigsmonumenten befann sig i. De var halvt förfallna, hade flagnat, hade oklippt gräs, hade halvtrasiga flaggor o.s.v. För övrigt var hela Saipan i behov av målarfarg och litet upprustning. Massor av hus behövde fräschas till. Det såg litet skamfilat ut faktiskt.








När vi skulle lämna Saipan för Guam, var vårt plan inställt. Vi erbjöds att flyga nästa morgon, men det fungerade inte för oss då vi hade en anslutning till Yap som vi i så fall hade missat. Som tur var fanns det ett annat flygbolag som vi kunde flyga med (via Rota). På väg till Rota passerade vi ön Tinian, varifran Enola Gay lyfte mot Hiroshima. Jag fotade flygfälten från luften, men bilden blev väl inte så bra.