Yap, Mikronesiska federationen

Till Yap flög vi vid midnatt, så man var litet trött när man landade även om flygresan bara tog en dryg timme. På flygplatsen fick vi varsin blomsterkrans runt halsen. Vi kände verkligen att vi var i Söderhavet.

På flygplatsen möttes vi av personal från hotellet där vi skulle bo. Det blev en resa i mörkret och regnet till hotellet.

Personalen på hotellet och befolkningen i allmänhet var mycket vänliga. Något som man lade märke till hos dem alla var att de var helt röda i munnen och på tänderna. Det såg litet märkligt ut. Den röda färgen kom från bethelnötter som de tuggade på nästan konstant. En del personer hade så mycket i munnen att det såg ut som om de tuggade tuggtobak.

Vi bodde bra vid havet och jag hade en stor balkong precis vid vattnet. Det gick med andra ord ingen nöd på mig.

Hotellets matsal fanns ombord på en drygt 100 år gammal båt som låg förankrad vid hotellet. Där kunde man bl.a. få nyfångad fisk. Jag åt tonfisk vid ett par tillfällen och det var gott. På hotellet fanns också ett ölbryggeri som en schweizare drev. Ölet var riktigt gott.



Yap är känt för sina stenpengar som förr användes som valuta. Stenarna är runda med ett hål i mitten för att man skulle kunna sticka in en stock i mitten och på så sätt lättare kunna flytta myntet. Stenarna tillverkades i Palau och fraktades till Yap i mindre båtar. Det var en riskfylld resa där både personal och stenar hamnade i vattnet emellanåt. De största stenarna kan vara 3,5 i diameter. Yap är fyllt av runda stenar. Tvålen på hotellrummet är formad som en sådan sten med hål i och när jag beställde pizza hade de gjort ett mindre hal i mitten...

Vi har varit ute i djungeln och "krigsturistat". Vi såg två nerskjutna japanska Zeroplan samt en kvarlämnad japansk luftvärnskanon.

Vädret var litet mysko på Yap. Det var deras regnperiod - det var därför vi valde denna period - och trots detta regnade det varje dag. Ibland litet grand, ibland rejält mycket. Man undrar ju hur det är har när det är regnperiod...

När vi lämnade Yap för att flyga till Palau, blev vi inte direkt imponerade av säkerheten på flygplatsen. De hade ingen scanner för att röntga bagaget, varken för det som checkades in eller det som man bar med sig. Kontrollen gjordes för hand och den var mycket ytlig. Där var det hur lätt som helst att få med sig obehagligt på planet. Världens sämsta säkerhetskontroll?