Koror, Palau

Hotell var bokat, jag hade fått bokningsnummer, vi hade mailat fram och tillbaka och bekräftat allting med hotellet. Landade på flygplatsen, men där fanns ingen från vårt hotell, men däremot från massa andra. Vi ringde på de två telefonnummer som hotellet har - inget svar. Vi åkte dit med annan transport - hotellet stängt och ingen öppnade. Chauffören sade att hotellägarna är sjundedagsadventister och helgar vilodagen! Där stod vi 01.40 mitt i natten utan hotellrum. Mindre kul. Chauffören vi fått tag i hjälpte oss dock till ett annat hotell, finare än det vi tänkt oss, och där hoppade han ur minibussen. Dock glömde han lägga i handbromsen och automatlådan låg i neutrallage så bussen började rulla. Kotten fick göra en hjälteinsats och kasta sig fram till förarsätet. Nja, bussen rullade bara en kort bit och stannade med hjulen mot en trappa.





Vårt fina hotell har egen strand som är superfin. Kritvit sand och härligt vatten. Där snorklade jag och studerade det lokala djurlivet i vattnet. Bad i poolen förekom också. Palau var riktigt fint och rekommenderas.

Yap, Mikronesiska federationen

Till Yap flög vi vid midnatt, så man var litet trött när man landade även om flygresan bara tog en dryg timme. På flygplatsen fick vi varsin blomsterkrans runt halsen. Vi kände verkligen att vi var i Söderhavet.

På flygplatsen möttes vi av personal från hotellet där vi skulle bo. Det blev en resa i mörkret och regnet till hotellet.

Personalen på hotellet och befolkningen i allmänhet var mycket vänliga. Något som man lade märke till hos dem alla var att de var helt röda i munnen och på tänderna. Det såg litet märkligt ut. Den röda färgen kom från bethelnötter som de tuggade på nästan konstant. En del personer hade så mycket i munnen att det såg ut som om de tuggade tuggtobak.

Vi bodde bra vid havet och jag hade en stor balkong precis vid vattnet. Det gick med andra ord ingen nöd på mig.

Hotellets matsal fanns ombord på en drygt 100 år gammal båt som låg förankrad vid hotellet. Där kunde man bl.a. få nyfångad fisk. Jag åt tonfisk vid ett par tillfällen och det var gott. På hotellet fanns också ett ölbryggeri som en schweizare drev. Ölet var riktigt gott.



Yap är känt för sina stenpengar som förr användes som valuta. Stenarna är runda med ett hål i mitten för att man skulle kunna sticka in en stock i mitten och på så sätt lättare kunna flytta myntet. Stenarna tillverkades i Palau och fraktades till Yap i mindre båtar. Det var en riskfylld resa där både personal och stenar hamnade i vattnet emellanåt. De största stenarna kan vara 3,5 i diameter. Yap är fyllt av runda stenar. Tvålen på hotellrummet är formad som en sådan sten med hål i och när jag beställde pizza hade de gjort ett mindre hal i mitten...

Vi har varit ute i djungeln och "krigsturistat". Vi såg två nerskjutna japanska Zeroplan samt en kvarlämnad japansk luftvärnskanon.

Vädret var litet mysko på Yap. Det var deras regnperiod - det var därför vi valde denna period - och trots detta regnade det varje dag. Ibland litet grand, ibland rejält mycket. Man undrar ju hur det är har när det är regnperiod...

När vi lämnade Yap för att flyga till Palau, blev vi inte direkt imponerade av säkerheten på flygplatsen. De hade ingen scanner för att röntga bagaget, varken för det som checkades in eller det som man bar med sig. Kontrollen gjordes för hand och den var mycket ytlig. Där var det hur lätt som helst att få med sig obehagligt på planet. Världens sämsta säkerhetskontroll?

Guam

Guam besöktes vid två tillfällen under resan. Båda gångerna var det en heldag mellan två flygningar.

Första gången var flygningen mellan Saipan och Yap. Vår plan var att hyra en bil på flygplatsen och köra runt ön. Vi valde dock bort detta då det visade sig att det inte gick att försäkra sig mot singelolyckor, utan tog istället en taxi ner mot centrum av Tumon. Det som slog oss var att Guam var mycket fräschare och finare än Saipan. På Guam var allt målat och välskött.

Var vi åt middag på Guam? Jo det blev naturligtvis Hard Rock...

Den andra gången vi fick en heldag på Guam var på en flygning mellan Palau och Filippinerna. Vi landade tidigt på morgonen och tog oss ner till stranden ni ser på fotot för att äta frukost på något av alla de lyxhotell som ligger utmed stranden. Vi valde hotellfrukost på Hilton hotel. Vi blev naturligtvis inte besvikna. Där fanns det mesta förutom Kalles kaviar och leverpastej.

Efter frukosten spelade vi ett parti biljard och tog det litet lugnt innan det var dags för sight-seeing. Vi tog en taxi och åkte till bästa utkiksposten för att se hela kusten. Det var imponerande, men strandskydd kände de inte till. Hotellen låg precis vid stranden och hotellen hade spärrat av sin bit av stranden.

Saipan

Så bar det den 17 februari 2011 då äntligen av till de öar i Stilla havet som jag så länge velat komma till. Jag reste med Peter W som jag genom åren rest väldigt mycket med. Första stoppet blev Saipan. Vi reste dit via Köpenhamn, Bangkok och Incheon (Sydkorea). Det var en lång flygresa som tog halvannat dygn. När vi kommit till Saipan, som tillhör USA, och stod i kön bland alla asiater sade personalen till oss vid två tillfällen att vi stod i fel kö - de trodde naturligtvis att vi var amerikaner, för det är inte många européer som flyger dit. I passkontrollen kollade jag om mitt livstidsvisum till USA fortfarande var giltigt, men det var det inte. Det var nya regler efter 11 september.






Vi blev mötta på flygplatsen och körda till hotellet, som ligger vid havet. Jag hade balkong ut mot Stilla havet. Vilken utsikt, fantastiskt!





Första kvällen var vi på Hard Rock Café. Det har blivit en tradition att äta på HRC där det finns. Jag har dessutom börjat samla glas från HRC runt om i världen. På HRC hade de dessutom gratis Wi-Fi sa jag kunde surfa litet på Internet. Annars sa fungerade mitt Tele2-abonnemang på ön, vilket det inte gjorde för PW som har Telia. Ovanligt, det brukar vara tvärtom.









Följande dag var vi till American memorial. Det framgår av namnet vad det är. Amerikanska marinkåren stormade iland på Saipan den 15 juni 1944, alltsa bara några dagar efter D-dagen i Europa. Vi hittade en intakt japansk bunker, som fotograferades.













Pa Saipan var det torrperiod när vi var där. Trots det kom det litet regn en kväll. Luftfuktigheten ökade då vilket fick värmen att kännas kvalmigare. Men jag ska inte klaga, i Stockholm - 18, på Saipan + 29.












Sista dagen hyrde vi en Toyota Corolla och körde runt pa ön. Mest tittade vi på historiska platser kopplade till WW2, bl.a. en japansk stridsvagn, landstigningsstränderna och de klippor som japanerna hoppade utför för att inte bli tillfångatagna. På landstigningsstränderna fanns det fortfarande amerikanska stridsvagnar som kört fast ute i vattnet. Ett par stod så man såg kanontornen ovanför vattenytan. Något vi reagerade inför var det dåliga skick som de amerikanska krigsmonumenten befann sig i. De var halvt förfallna, hade flagnat, hade oklippt gräs, hade halvtrasiga flaggor o.s.v. För övrigt var hela Saipan i behov av målarfarg och litet upprustning. Massor av hus behövde fräschas till. Det såg litet skamfilat ut faktiskt.








När vi skulle lämna Saipan för Guam, var vårt plan inställt. Vi erbjöds att flyga nästa morgon, men det fungerade inte för oss då vi hade en anslutning till Yap som vi i så fall hade missat. Som tur var fanns det ett annat flygbolag som vi kunde flyga med (via Rota). På väg till Rota passerade vi ön Tinian, varifran Enola Gay lyfte mot Hiroshima. Jag fotade flygfälten från luften, men bilden blev väl inte så bra.