Perth, Australien

Det är nio år sedan jag var i Australien senast, så jag har byggt upp ett rejält abstinensbesvär (så länge får det inte gå till nästa gång). Resan ner till Perth tog lång tid då jag hade ett uppehåll på 16 timmar i Bangkok. När jag kommit till Perths flygplats blev jag något besviken då tullen inte hade sina berömda beaglehundar i tjänst, de där som ni sett på TV i Gränsbevakarna.

Jag tog en taxi till Miss Maud Swedish Hotel, där jag inte övernattat tidigare. Däremot har jag ätit deras smörgåsbord tidigare, och det gjorde jag igen första kvällen. Det blev ingen besvikelse utan uppfyllde förväntningarna. För den som ville ha en snaps fanns både Absolut och Skåne.














Ovanför Perth och Swan river (namnet kommer från de svarta svanar som finns vid floden) finns en botanisk park som heter Kings park. Det är vackert i parken och utsikten är fantastisk. Jag tillbringade en förmiddag i Kings park och sedan blev det promenad tillbaks till hotellet. Det var en lätt pärs då det var 37 grader ute.













En annan dag var jag nere vid parken som ligger vid Swan river. Parken är en lunga i staden, men den är också litet speciell för mig då jag firade in det nya millenniet i utkanten av parken, precis vid floden. Det var kul att komma tillbaka till denna plats, men också till andra platser där jag var 1999-2000.

Australien vintern 2011-2012

På juldagen bär det av mot Perth i Australien. Jag flyger med SAS via Köpenhamn till Bangkok, där jag får vänta ett tag på flyget till Perth. Australien är som bekant mitt favoritland. Det ska bli kul att återse ställen där jag varit tidigare som Perth och Brisbane, men också kul att se nya ställen som Adelaide. Jag reser huvudsakligen själv, men en vecka ska jag träffa Peter A som kommer fira sin födelsedag i Adelaide.

Ett par hotell är bokade. I Perth ska jag bo på det svenska hotellet Miss Mauds www.missmaud.com.au

I Adelaide ska Peter A och jag bo nere vid stranden i Glenelg

www.oakshotelsresorts.com/oaks-plaza-pier/

I Brisbane kommer jag troligen att bo i Surfers Paradise på hotell Surf Regency, precis vid havet

www.surfregency.com.au

Reseschemat ser i korthet ut så här: 25 dec Stockholm - Perth (framme 27 dec), 31 dec Perth - Adelaide, 17 jan Adelaide - Brisbane, 26 jan Brisbane - Stockholm (framme 27 jan).

Moskva

I påskveckan var vi fem personer som åkte till Moskva för en miniledighet med två övernattningar. Moskva är som bekat en storstad som ligger tämligen nära Sverige, men det är trots det få personer som åker dit. Vi är många som sett Kreml på nyhetssändningarna genom åren och nu ville jag titta på sevärdheterna.

Kreml, historiska muséet och Vasilijkatedralen ligger på varsin sida om Röda torget.

Byggnaderna är som vackrast och mest imponerande i mörker, då de är upplysta. Vi kom dit första kvällen och vad vi fick se framgår av de första fotona.

Nästa dag kom vi tillbaka till Röda torget, men i dagsljus var det inte lika imponerande. På sista fotot ser man Leninmaosoléet. Jag gjorde ett besök, men jag tyckte Lenin såg så overklig ut. Det såg ut som en vaxdocka som låg där i mycket svag belysning.

När vi inte såg sevärdheter åt vi dog rysk mat - borstj och biff stroganoff - eller god dryck.

Då och nu

Att den tekniska utvecklingen går fort, det vet vi. Men det blir nästan skrämmande när man stannar upp och gör en jämförelse mellan förr och nu. Utvecklingen i resandet stod under många århundraden i det närmaste stilla. Skulle man resa på land gällde häst och vagn, och skulle man resa över havet var det båt som gällde. Idag reser man till andra sidan jordklotet med jetflyg på ett dygn.

Men man behöver inte gå så långt tillbaka i tiden för att märka hur fort utvecklingen går. När jag reste för 15 år sedan hade jag med mig en kortvågsradio för att kunna få svenska nyheter. Idag kopplar jag upp min Iphone via Wi-fi och surfar på Internet.

För 15 år sedan köpte jag telefonkort...

och gick till en telefonkiosk för att ringa hem. Köerna kunde vara rätt långa ibland, men det var bara att vänta. Idag ringer man från sin mobiltelefon där man befinner sig och utan att vänta på sin tur.

Man kan också meddela sig genom att göra inlägg på Facebook eller skriva på en blog som denna. Förr skickades det drösvis med vykort.

Betalade gjorde man med förköpta resecheckar i en mängd olika valutor. Idag betalar man med sitt betalkort och pengarna dras på kontot hemma.

Hotellrum bokades via resebyrå om man inte ringde direkt till hotellet. Idag bokar man direkt på Internet, ser om det finns platser och vad det kostar.

Ja, detta var ett litet axplock på hur fort utvecklingen går. Undrar när detta inlägg är omodernt?

Laos

Från Bangkok gjorde vi en dagsutflykt till Vientiane i Laos. Till vänster har vi presidentpalatset. Ser du vad för flagga som hänger bredvid den laotiska? Om inte, titta på nästa foto.














Här syns hammaren och skäran litet bättre. Den syntes överallt i Vientiane och hängde alltid bredvid nationsflaggan. Fast landet kändes inte särskilt kommunistiskt. Det var ungefär som när jag var i Vietnam 2003. Det fanns privata affärer och restauranger.









Här ett vackert torg i centrala Vientiane. Vi var på väg till en restaurang vid torget då vi fick syn på ett café som vi gick in på.















Tror du blev förvånade då vi på caféet hittade såväl semlor som småkakor. Det var precis som att gå in på ett konditori i Sverige. Svensken som öppnat konditoriet spelade dessutom svenska väckelsesånger i högtalarna.














Tänk att äta semla i 30 graders värme i Laos och samtidigt lyssna till "O store Gud". Klart häftigt.

Efter att dagsbesöket var klart i Vientiane tog vi en Tuk tuk (moped med flak för passagerare) till flygplatsen och flög till Bangkok för en god natts sömn efter en upplevelsefylld dag.

Laos blev land 110. Vad kommer härnäst?

Manilla

I Manilla bodde vi på Shangri-La. Det är ett riktigt fint hotell. Hotellobbyn var jättestor med en enorm trappa i mitten. Golvet och trappan var av marmor. Servicenivån var hög - kändes nästan litet konstigt.

Vid entrén fanns vakter med hundar. Innan man fick gå in på hotellet skulle någon av hotellets hundar lukta på bagaget. Det måste ha skett i förebyggande syfte, för hundarna var så trötta, ointresserade och lata att de inte kan upptäcka någonting. Hundförarna var nästan tvungen att lyfta hundens huvud till väskan för att det skulle se ut som om den luktade.

Hotellrummet var lika imponerande som entrén. Jag hade en egen liten bar i mitt rum. Den fick dock vara ifred för mig, men det såg imponerande ut.

Utsikt från hotellrummet.

När vi var i Manilla tänkte vi passa på att besöka Burmas (Myanmars) ambassad för att få visum till Burma, trots att vi enligt landets hemsida - och svenska ambassaden i Bangkoks hemsida - kunde på det på flygplatsen i Rangoon. På ambassaden i Manilla sade de att det skulle ta fyra dagar att få visum, vilket vi inte hade tid till. De sade också att visum vid flygplatsen i Rangoon inte ges längre (efter demonstrationerna för ca ett halvår sedan) så vi hade fått inaktuell information. Resan till Burma fick tyvärr inställas.

Lokalbussarna i Manilla ser litet annorlunda ut...

Manilla är en storstad med ganska hetsig och intensiv trafik. Här bör man nog inte köra som turist, utan bättre att ta lokalbussen eller en taxi.

Koror, Palau

Hotell var bokat, jag hade fått bokningsnummer, vi hade mailat fram och tillbaka och bekräftat allting med hotellet. Landade på flygplatsen, men där fanns ingen från vårt hotell, men däremot från massa andra. Vi ringde på de två telefonnummer som hotellet har - inget svar. Vi åkte dit med annan transport - hotellet stängt och ingen öppnade. Chauffören sade att hotellägarna är sjundedagsadventister och helgar vilodagen! Där stod vi 01.40 mitt i natten utan hotellrum. Mindre kul. Chauffören vi fått tag i hjälpte oss dock till ett annat hotell, finare än det vi tänkt oss, och där hoppade han ur minibussen. Dock glömde han lägga i handbromsen och automatlådan låg i neutrallage så bussen började rulla. Kotten fick göra en hjälteinsats och kasta sig fram till förarsätet. Nja, bussen rullade bara en kort bit och stannade med hjulen mot en trappa.





Vårt fina hotell har egen strand som är superfin. Kritvit sand och härligt vatten. Där snorklade jag och studerade det lokala djurlivet i vattnet. Bad i poolen förekom också. Palau var riktigt fint och rekommenderas.

Yap, Mikronesiska federationen

Till Yap flög vi vid midnatt, så man var litet trött när man landade även om flygresan bara tog en dryg timme. På flygplatsen fick vi varsin blomsterkrans runt halsen. Vi kände verkligen att vi var i Söderhavet.

På flygplatsen möttes vi av personal från hotellet där vi skulle bo. Det blev en resa i mörkret och regnet till hotellet.

Personalen på hotellet och befolkningen i allmänhet var mycket vänliga. Något som man lade märke till hos dem alla var att de var helt röda i munnen och på tänderna. Det såg litet märkligt ut. Den röda färgen kom från bethelnötter som de tuggade på nästan konstant. En del personer hade så mycket i munnen att det såg ut som om de tuggade tuggtobak.

Vi bodde bra vid havet och jag hade en stor balkong precis vid vattnet. Det gick med andra ord ingen nöd på mig.

Hotellets matsal fanns ombord på en drygt 100 år gammal båt som låg förankrad vid hotellet. Där kunde man bl.a. få nyfångad fisk. Jag åt tonfisk vid ett par tillfällen och det var gott. På hotellet fanns också ett ölbryggeri som en schweizare drev. Ölet var riktigt gott.



Yap är känt för sina stenpengar som förr användes som valuta. Stenarna är runda med ett hål i mitten för att man skulle kunna sticka in en stock i mitten och på så sätt lättare kunna flytta myntet. Stenarna tillverkades i Palau och fraktades till Yap i mindre båtar. Det var en riskfylld resa där både personal och stenar hamnade i vattnet emellanåt. De största stenarna kan vara 3,5 i diameter. Yap är fyllt av runda stenar. Tvålen på hotellrummet är formad som en sådan sten med hål i och när jag beställde pizza hade de gjort ett mindre hal i mitten...

Vi har varit ute i djungeln och "krigsturistat". Vi såg två nerskjutna japanska Zeroplan samt en kvarlämnad japansk luftvärnskanon.

Vädret var litet mysko på Yap. Det var deras regnperiod - det var därför vi valde denna period - och trots detta regnade det varje dag. Ibland litet grand, ibland rejält mycket. Man undrar ju hur det är har när det är regnperiod...

När vi lämnade Yap för att flyga till Palau, blev vi inte direkt imponerade av säkerheten på flygplatsen. De hade ingen scanner för att röntga bagaget, varken för det som checkades in eller det som man bar med sig. Kontrollen gjordes för hand och den var mycket ytlig. Där var det hur lätt som helst att få med sig obehagligt på planet. Världens sämsta säkerhetskontroll?

Guam

Guam besöktes vid två tillfällen under resan. Båda gångerna var det en heldag mellan två flygningar.

Första gången var flygningen mellan Saipan och Yap. Vår plan var att hyra en bil på flygplatsen och köra runt ön. Vi valde dock bort detta då det visade sig att det inte gick att försäkra sig mot singelolyckor, utan tog istället en taxi ner mot centrum av Tumon. Det som slog oss var att Guam var mycket fräschare och finare än Saipan. På Guam var allt målat och välskött.

Var vi åt middag på Guam? Jo det blev naturligtvis Hard Rock...

Den andra gången vi fick en heldag på Guam var på en flygning mellan Palau och Filippinerna. Vi landade tidigt på morgonen och tog oss ner till stranden ni ser på fotot för att äta frukost på något av alla de lyxhotell som ligger utmed stranden. Vi valde hotellfrukost på Hilton hotel. Vi blev naturligtvis inte besvikna. Där fanns det mesta förutom Kalles kaviar och leverpastej.

Efter frukosten spelade vi ett parti biljard och tog det litet lugnt innan det var dags för sight-seeing. Vi tog en taxi och åkte till bästa utkiksposten för att se hela kusten. Det var imponerande, men strandskydd kände de inte till. Hotellen låg precis vid stranden och hotellen hade spärrat av sin bit av stranden.

Saipan

Så bar det den 17 februari 2011 då äntligen av till de öar i Stilla havet som jag så länge velat komma till. Jag reste med Peter W som jag genom åren rest väldigt mycket med. Första stoppet blev Saipan. Vi reste dit via Köpenhamn, Bangkok och Incheon (Sydkorea). Det var en lång flygresa som tog halvannat dygn. När vi kommit till Saipan, som tillhör USA, och stod i kön bland alla asiater sade personalen till oss vid två tillfällen att vi stod i fel kö - de trodde naturligtvis att vi var amerikaner, för det är inte många européer som flyger dit. I passkontrollen kollade jag om mitt livstidsvisum till USA fortfarande var giltigt, men det var det inte. Det var nya regler efter 11 september.






Vi blev mötta på flygplatsen och körda till hotellet, som ligger vid havet. Jag hade balkong ut mot Stilla havet. Vilken utsikt, fantastiskt!





Första kvällen var vi på Hard Rock Café. Det har blivit en tradition att äta på HRC där det finns. Jag har dessutom börjat samla glas från HRC runt om i världen. På HRC hade de dessutom gratis Wi-Fi sa jag kunde surfa litet på Internet. Annars sa fungerade mitt Tele2-abonnemang på ön, vilket det inte gjorde för PW som har Telia. Ovanligt, det brukar vara tvärtom.









Följande dag var vi till American memorial. Det framgår av namnet vad det är. Amerikanska marinkåren stormade iland på Saipan den 15 juni 1944, alltsa bara några dagar efter D-dagen i Europa. Vi hittade en intakt japansk bunker, som fotograferades.













Pa Saipan var det torrperiod när vi var där. Trots det kom det litet regn en kväll. Luftfuktigheten ökade då vilket fick värmen att kännas kvalmigare. Men jag ska inte klaga, i Stockholm - 18, på Saipan + 29.












Sista dagen hyrde vi en Toyota Corolla och körde runt pa ön. Mest tittade vi på historiska platser kopplade till WW2, bl.a. en japansk stridsvagn, landstigningsstränderna och de klippor som japanerna hoppade utför för att inte bli tillfångatagna. På landstigningsstränderna fanns det fortfarande amerikanska stridsvagnar som kört fast ute i vattnet. Ett par stod så man såg kanontornen ovanför vattenytan. Något vi reagerade inför var det dåliga skick som de amerikanska krigsmonumenten befann sig i. De var halvt förfallna, hade flagnat, hade oklippt gräs, hade halvtrasiga flaggor o.s.v. För övrigt var hela Saipan i behov av målarfarg och litet upprustning. Massor av hus behövde fräschas till. Det såg litet skamfilat ut faktiskt.








När vi skulle lämna Saipan för Guam, var vårt plan inställt. Vi erbjöds att flyga nästa morgon, men det fungerade inte för oss då vi hade en anslutning till Yap som vi i så fall hade missat. Som tur var fanns det ett annat flygbolag som vi kunde flyga med (via Rota). På väg till Rota passerade vi ön Tinian, varifran Enola Gay lyfte mot Hiroshima. Jag fotade flygfälten från luften, men bilden blev väl inte så bra.