Kuwait

Då har jag kommit till sista stoppet på den här resan, Kuwait. Jag bor på Radisson Hotel precis vid havet och där har jag tillbringat dagen med att lapa sol. Kuwait är inte lika varmt som Bahrain och Qatar var, och det är jag tacksam för. Här går det att sitta i solen utan problem. Idag har det varit 30 grader och det har varit skönt.

Hotellet har hög säkerhet, bl.a. går vakter igenom alla bilar som ska in på hotellområdet. De går t.o.m. med speglar fästa på långa "pinnar" och tittar under bilarna. Sådana speglar har jag inte sett sedan 1986 då jag åkte in i Västberlin från Östtyskland, och vakterna kontrollerade så att inga människor gömde sig under vagnchassiet på någon av vagnarna på tåget. Den här gången är naturligtvis syftet bättre.

Jag har idag ätit middag på Hard Rock Cafe. Det är inrymt i en glaspyramid vid havsstranden (se fotot) och ligger jättefint. Maten var som alltid god och allt var bra förutom en sak, de serverade ingen alkohol. Skandal. Detta måste vara världens enda Hard Rock utan alkohol på menyn. Det har funnits både i Dubai och Bahrain. Man kanske skulle ge sig in i smugglarbranschen? Den gick ju bra i USA på 1920-talet...

Jag ska nu ligga på hotellet de dagar som är kvar och försöka få litet färg tills jag kommer hem. Jag landar på Arlanda på torsdag. Det lär vara kallt.

Qatar

När jag flög in mot Qatar kände jag värmen innan vi landat, för allt vi flög förbi var öken så långt ögat kunde nå. Efter landningen kunde jag känna att jag haft rätt. Det var varmt och torrt. Det var nog lite för varmt även för min smak, men jag ska absolut inte klaga, för jag har ju åkt hit för att komma ifrån kyla och mörker.

På hotellet byte jag om till kortbyxor för att ge mig ut på stan. Jag märkte snabbt att alla tittade konstigt på mig. Eftersom alla andra hade långbyxor på sig förstod jag var problemet låg. Det var bara att byta till långbyxor fastän det var dryga 30 grader ute.

Igår tog jag en längre promenad i värmen. Det var inte lätt att promenera i stan för den är gjord för bilar. Det saknas trottoarer, övergångsställen, rödljus etc. Jag fick kryssa mellan bilarna och det var inte helt enkelt.

Jag gick ner till hamnen där det låg annorlunda båtar (dhow). Alla var av brunt trä, ungefär som om man var i Kina på 1700-talet. På andra sidan bukten var vi dock i 2000-talet, för höghusen såg ut som om jag vore i New York. Det byggs överallt här, precis som i Dubai och Bahrain.
Jag bor mitt i centrum av Doha, vilket gör att jag har nära till allt, men också att jag hör alla bilar som ideligen tutar och utropen i minareterna. Jag hade tänkt bo på Sheraton, men det var fullbokat. Jag tanker dock ta mig dit för att se hur hotellet ser ut – för den händelse jag vill komma hit igen och få värme – och för att få en drink i detta torrlagda land.

Jag har bott på tre hotell hittills på resan. På alla har det blivit diskussioner om pris och vad som ska ingå. Som tur är har jag haft med mig utskrifter från e-mailkonversation och deras Internetsidor så det har löst sig till min förmån alla gånger. Trist att de har dålig koll, eller om de nu försöker lura mig.

På söndag bär det av till Kuwait, sista stoppet på resan.

Maldiverna

Att flyga in mot Maldiverna var häftigt. Landet består av mängder med öar och atoller, så när man kommer in för landning så ser man små öar så långt ögat når. Det var oerhört vackert.

Jag bodde vid huvudstaden Malé, men inte mitt i centrum utan på en mindre ö i närheten. Från balkongen såg jag ut över havet, den kritvita stranden och palmerna. Sämre kan man ha det. Det var en del regn, men jag passade på att vara ute då solen sken. Så då låg jag där i sanden och iakttog det lokala djurlivet, bestående av snäckor som gick omkring med sina skal på ryggen - som små sköldpaddor - och krabbor i olika storlekar, de flesta dock små.

Middag har jag ätit på en restaurang i närheten och den var otroligt billig. En varmrätt gick att få för 15-20 kronor. Det märks att Maldiverna ligger nära Indien, för maten var inspirerad därifrån. Gott och billigt var det i alla fall.

När jag reste från Sverige tog jag med mig fem böcker för att ha på resan som tar drygt tre veckor. Det trodde jag skulle räcka, men de var utlästa redan efter halva tiden. Eftersom min arabiska är bristfällig och det inte fanns någon bokhandel där jag var på Maldiverna har jag inte kunnat hitta någon bok. Nu är det problemet löst, för nu har jag fått tag i en rackare på 500 sidor av Jeffrey Deaver (som bl.a. skrivit I samlarens spår), så jag borde klara mig ett tag i alla fall.

Om vi tycker att det är hysteri i Sverige med anledning av svininfluensan, så är det inget mot där jag reser. Många på flygplatserna bär munskydd, men det gjorde även ett helt gäng med ryssar på planet från Maldiverna. Det ser ju konstigt ut när de kommer in och sätter sig i flygplanet, när de ser ut att vara på väg mot en operation på ett sjukhus.

Bahrain

Jag hade inte en enda semesterdag i somras. Jag jobbade i mitt anletes svett, nja jag kanske överdriver något, men jag jobbade i alla fall när alla andra var lediga. Nu är belöningen här.
Den 28 okt 2009 for jag till Bahrain vid Persiska viken. Jag mellanlandade i Istanbul där det var förvånansvärt svalt. Värme fick jag dock när jag landade i Bahrain kl 02 på natten, över 30 grader. Jag bor på hotellet du ser till vänster (Radisson). Högst upp i hotellet ligger en restaurang och en bar. Från båda har man en fantastisk utsikt över huvudstaden Manama.

Första kvällen åkte jag upp till baren. Jag satte mig vid ett bord med fin utsikt över staden. På bordet fanns en lykta, där öppningarna var formade som små kameler. Efter hand kom det fler och fler besökare. Inte en enda västerlänning, utan "shejker" i vita långa dräkter, röd-vita huvudbonader och svarta tjocka band för att hålla huvudbonaden på plats, ja du vet precis hur de ser ut. För att få den rätta känslan så var det en trubadur som spelade arabmusik. Oftast var det lyssnarvänligt, men ibland lät det som utrop från en minaret. Nu var det inte bara arabisk influens jag fick, för jag drack Mojito och rökte Romeo Y Julieta, så jag fick även en kubansk känsla.

Igår gick jag till Hard Rock Café. Det var 34 grader varmt så promenaden blev ganska jobbig då det tog en och en halv timme att gå dit. Väl där fick jag i alla fall pusta ut. Det var mest västerlänningar på restaurangen, men några "shejker" hade hittat dit och drack alkohol och lyssnade på hårdrock. De är ganska västerländska här. Dock var det omöjligt att få revbensspjäll. Grisar är de rädda för.

En del tid ägnas åt att ligga vid poolen på hotellet och läsa böcker. Om det är synd om mig? Inte ett skvatt.

100 länder!

Den 19 maj 2009 kom jag äntligen upp i 100 länder, detta magiska antal. Jag flög ner till Bratislava i Slovakien med Ryanair (de är bättre än sitt rykte) och mötte Matts, som installerat sig i den lägenhet vi hyrde i centrala stan. Det var sommarvarmt och skönt och vi firade genom att njuta av värmen och dricka drinkar och ha det bra. En 50 cl öl på restaurang kostade 1,25 euro, alltså ca 13 kr, så det gick inte att klaga på priset. Bratislava är en ganska liten stad och man gick genom centrum på några minuter. Staden är fin och jag rekommenderar ett besök.

Cabo Corso, en svensk koloni i Afrika

1649 bildades Afrikanska kompaniet, ett handelskompani som skulle sköta handel på Afrika, Asien och Västindien. Kompaniet anlade 1650 en handelsstation med ett kastell (Fort Carolusborg, alltså Karlsborg) i Cabo Corso (portugisiskt namn för Cape Coast) i nuvarande Ghana. Kompaniet skulle i Afrika inköpa guld, elfenben och slavar. Cabo Corso var svenskt fram till 1658 då det erövrades av danskarna. Sverige fick tillbaka kolonin 1660 men det erövrades på nytt 1663, den här gången av holländarna. Holländarna förlorade i sin tur Cabo Corso 1664 till engelsmännen.

Fortet har byggts ut ett flertal gånger sedan svensktiden, men när man kommer till Cabo Corso så känner man ändå verkligen historiens vingslag. Tänk att svenskar byggde ett kastell i Afrika i mitten av 1600-talet. Fortet ligger vackert vid Atlantkusten. Tyvärr så förmörkas intrycket av att fortet, framförallt under brittiskt styre, varit ett nav i slavhandeln från Västafrika.

Rio de Janeiro

Rio de Janeiro är en vacker storstad där det finns mycket att uppleva och se. Om jag ska lista världens storstäder så hamnar Rio mycket högt upp. Har du inte varit där så har du missat något stort.

Platsen upptäcktes av portugiserna i januari 1502. De trodde att de såg ett flodutlopp och kallade därför platsen Rio de Janeiro (januarifloden). Staden har varit huvudstad i Brasilien, men sedan 1960 är den inte längre det, utan det är Brasilia som är huvudstad.

Staden är känd för sin karneval – som jag tyvärr inte har sett – och sina långa och fina stränder, som Copacabana och Ipanema. Där kan man ligga i en solstol och titta ut över Atlanten medan ungdomarna spelar fotboll på stranden. Blir man törstig så får man lätt och smidigt kall dryck av någon av alla de försäljare som går runt med kylboxar och säljer drycker och glass. Jag kan försäkra att man knappast kan ha det bättre.

Den som är fotbollsintresserad går naturligtvis och tittar på något av Rios fotbollslag då man är i Rio. Det är verkligen en upplevelse. Stämningen är på topp och givetvis så bjuds det på sport av hög kvalitet.

En annan sevärdhet är Sockertoppen och linbanan dit. Uppifrån Sockertoppen har man en fantastisk utsikt över Rio. Själva linbanefärden är också en upplevelse och vem kan under den färden låta bli att tänka på James Bondfilmen Moonraker, där Roger More slogs med Jaws (Richard Kiel), som dessutom använda sina tänder till att försöka bita av wiren till linbanan. Ja, ni minns säkert.

En annan mycket känd sevärdhet är Kristusstatyn (Cristo Redentor) på det 710 meter höga berget Corcovado. Den invigdes 1931 och är 38 meter hög. Nu är det inte bara Rio som har Kristusstatyer, utan de finns på flera ställen över världen. Jag har sett en i Lissabon och en annan i Dili, Östtimor.

Har du inte varit i Rio är det dags att boka en resa dit! Du kommer inte att bli besviken.